Barnen i Älvsby kommun – fick aldrig utöva in rätt att bli hörda. Ingen kan ha undgått rubrikerna gällande Älvsbyn socialtjänst i tidningarna på senare tid. Fokus ligger dessvärre på vad de vuxna gjort, tyckt och sagt. Sällan lyfts de drabbade barnens perspektiv, hur hårt de har drabbats av att deras rättigheter förbisetts. Fokus ligger på föräldrarna, deras upplevelser och åsikter, konsulter och anställdas arbetssätt, chefers agerande, nämndemän och deras tankar om vad som skett. En advokat står och sonika hävdar att misshandel och ofredande av barn “händer i de bästa familjer” och att barnen inte är trovärdiga eftersom “barn kan vräka ur sig vad som helst”. Vi i Lilla hjärtat vänförening delar inte den uppfattningen. Det är stor skillnad på vad barn slänger ur sig och vad de faktiskt berättar. Det ligger i en kompetent yrkesutövare arbete att skilja på utåtagerande och sanning.

Vi vet även att det är mycket svårt att dömas i svensk domstol, alldeles särskilt på barns vittnesmål. Oavsett vad som skett när barnen omhändertogs och varför det varit fullständig umgängesbegränsing vet vi inte i dagsläget. Förhoppningsvis kommer granskning av IVO att ge mer klarhet i detta men det kommer att ta tid. Det vi vet med säkerhet är att tre barn utan att fått utöva sin lagliga rätt att uttrycka sina åsikter abrupt flyttats från de väl fungerande boenden där de bott under lång tid. Vi vet att kommunen valt att bortse från Lex Lilla hjärtat som är svensk lag stiftad för att skydda långvarigt placerad barn. Barnkonventionen och Föräldrabalken påkallar att barns röster ska höras och vara en del i alla de beslut som tas om och kring dem, men dessa barn har varken konsult eller sittande nämnd tagit sig tid att lyssna på. Nämnden beslutar att barnen ska hem utan att låta hemflyttningen ske stegvis vilket är och ska göras för barnens bästa. Inte ens Ann Bergström som är barnens ombud har blivit kontaktad innan beslutet om att LVU-vården ska upphöra:
– Det är väldigt olyckligt att inte barnen har fått komma till tals, säger hon.

De här tre syskonen är tillsynes laglösa i ett land som på papper har en rik lagstiftning – för barn. Lilla hjärtat vänförening undrar varför man har så bråttom med så ingripande åtgärder som en flytt när det inte finns en akut risk för barnen där de befinner sig. Älvsbybarnen flyttas som schackpjäser av vuxna som mest verkar se till sina egna intressen. Vuxna människor är ansvarsbärare för att barns rättigheter ska tillgodoses. Älvsby är ännu en kommun som i all hast försöker städa upp efter sig självt, och helt glömmer av barns rättigheter och barnperspektivet.

Önskelådan – Keilas önskan

Veronica är familjehemsmamma åt 5-åriga Keila som kom till familjen när hon var 1 år. Keila föddes med abstinens från sin missbrukande mamma och lever idag med en kronisk sjukdom. Hon har haft många jobbiga år bakom sig med sondmatning, medicinering och oändliga sjukhusbesök. Keila älskar musik och har efter dessa tuffa år en önskan om att få se Marcus

Läs mer »
Önskelådan – Frejas önskan

Freja blev som 10-åring placerad i ett familjehem, hon är väldigt blyg men familjen och Freja hjälps åt att utvecklas och bli starka tillsammans. Freja har en stor kärlek till musik och dans och nu önskar hon att få åka till Gröna Lund och se sina stora idoler Marcus och Martinus. Önskelådan vill gärna ge Freja en resa för att

Läs mer »
Önskelådan – Sabinas önskan

Sabina skickar in en önskan till Lilla Hjärtats Önskelåda där hon beskriver hur hennes föräldrar har sitt barnbarn placerat hos sig sedan 4 år tillbaka. Sabina ser hur hennes föräldrar kämpar med hennes brorsson Linus som har haft det väldigt tungt i sitt 13-åriga liv, en jobbig uppväxt kantat av missbrukande föräldrar och ovissa tankar som inget barn ska behöva

Läs mer »
Rulla till toppen