LHV00X329

Familjehemsskildringar – del 6

Min berättelse skiljer sig från andras. 
Jag har gjort skillnad för mitt egna barn.
Min stora pojke.

När han var 4 år så rasade jag in i ett missbruk där jag injicerade amfetamin.
Pojken kom sist.
Tjacket kom först.
Många gånger somnade han på soffan för att mamma ska bara… många gånger somnade han hungrig.

Första dagen i skolan försov jag mig, vi vaknade kl 11 på dagen.
Ingen fara mamma sa min pojke.
Mitt hjärta går sönder när jag minns tillbaka.

Min mamma orosanmälde mig tillslut. Min pojke fick bo hos sina morföräldrar tills vidare och jag ställdes inför ett ultimatum av socialtjänsten. Sluta använda droger annars så blir pojken placerad. Jag tog detta på största allvar. Jag slutade. Det tog 2 månader fyllda av hysteri och ångest. Abstinens. Jag fick inte bli inlagd på psykiatrin för det var droger inblandat och det var kö till kuratorn som socialtjänsten kunde erbjuda. Men jag klarade det. Pojken kom hem och jag har inte tagit droger sen dess. Det är 5 år sedan nu.

Inget barn ska behöva utsättas av en drogande förälder. En frånvarande förälder. Jag hoppas att jag i framtiden även kan göra skillnad för andra barn.

Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.

Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete. 

Önskelådan – Keilas önskan

Veronica är familjehemsmamma åt 5-åriga Keila som kom till familjen när hon var 1 år. Keila föddes med abstinens från sin missbrukande mamma och lever idag med en kronisk sjukdom. Hon har haft många jobbiga år bakom sig med sondmatning,

Läs mer »

Önskelådan – Frejas önskan

Freja blev som 10-åring placerad i ett familjehem, hon är väldigt blyg men familjen och Freja hjälps åt att utvecklas och bli starka tillsammans. Freja har en stor kärlek till musik och dans och nu önskar hon att få åka

Läs mer »

Önskelådan – Sabinas önskan

Sabina skickar in en önskan till Lilla Hjärtats Önskelåda där hon beskriver hur hennes föräldrar har sitt barnbarn placerat hos sig sedan 4 år tillbaka. Sabina ser hur hennes föräldrar kämpar med hennes brorsson Linus som har haft det väldigt

Läs mer »
Rulla till toppen