Jag har arbetat 39 år inom barnomsorgen och jag har under dessa år alltid kämpat för och med barnen. Jag har ”bråkat” med kollegor, varit obekväm mot andra vuxna för barnen. Små saker för många men stora saker för ett barn. Tex., en kollega hade för vana att ALLTID bre smörgåsar och själv bestämma vilket pålägg det skulle vara, och då oftast mjukost. Ett barn sa varje dag att hen inte ville ha mjukost. Men fick inget gehör av kollegan. Till slut fick jag nog av det bemötandet mot barnen så jag sa till kollegan att jag tycker inte det är ok att tvinga dem att äta det hon bestämt. Kollegan svarade: Det är bara dumma idéer från barnen. Vi serverar inget som inte går att äta.Då svarade jag: Så kan du ju inte säga. Om du går ut och äter på restaurang och får in din tallrik med mat och där ligger något som du inte tycker om, tex någon grönsak, äter du det då. Kollegan svarade: Självklart gör jag inte det. – Men, sa jag, de serverar ju inte heller något som inte går att äta. Kollegan blev sur men barnen slapp färdigbredda mackor.
Jag har gjort flera liknande saker för barnen genom åren och kommer så länge jag kan att fortsätta stå på varje barns sida. Jag har skickat otaliga anmälningar till ifo där barn farit illa vilket i de flesta fall lett till förbättrade villkor för barnen. Jag har i mitt arbete många gånger fått höra av chefer, specialpedagoger och psykologer fått höra att jag har en stor kunskap om hur man bemöter och stöttar barn.
Jag fick ett barn på min förskola för ca 12 år sedan som var mycket känsligt och grät mycket. Kollegorna tyckte barnet var jobbigt och bortskämt. Detta var en 1-åring. Jag upptäckte att barnet hade stort behov av närhet och uppmärksamhet. När hen skulle sova så somnade hen bäst under promenad i sin vagn. Kollegorna protesterade och sa att vi inte har tid att gå ut och köra en vagn för att hen ska sova. Då sa jag ifrån. Jag tar vagnen och går ut och går på min rast så hen kan somna så får jag motion och hen kan somna. Jag skulle kunna berätta många liknande historier från mitt yrkesliv. Jag slutar ALDRIG kämpa för att barnen ska ha det bra.
Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.
Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete.
Veronica är familjehemsmamma åt 5-åriga Keila som kom till familjen när hon var 1 år. Keila föddes med abstinens från sin missbrukande mamma och lever idag med en kronisk sjukdom. Hon har haft många jobbiga år bakom sig med sondmatning,
Freja blev som 10-åring placerad i ett familjehem, hon är väldigt blyg men familjen och Freja hjälps åt att utvecklas och bli starka tillsammans. Freja har en stor kärlek till musik och dans och nu önskar hon att få åka
Sabina skickar in en önskan till Lilla Hjärtats Önskelåda där hon beskriver hur hennes föräldrar har sitt barnbarn placerat hos sig sedan 4 år tillbaka. Sabina ser hur hennes föräldrar kämpar med hennes brorsson Linus som har haft det väldigt
KONTAKTA OSS
hej@lillahjartat.com
onskeladan@lillahjartat.com
stodlinjen@lillahjartat.com
HJÄLPÅ ATT FÅ
> Stödlinjen
> Fråga oss!
> Önskelådan
Stöd oss
Swish: 123 529 64 88
PG: 900820-2
BG: 900-8202
Organisationsnummer:
802529-9713
© Lilla hjärtat vänförening – all right reserved 2024
