LHV00X329
Familjehemsskildringar – del 14

Jag har en väninna som har en vuxen son idag
, men när han var liten ja från födseln så märktes det att han var speciell på många sätt. 
Det var jag som fick ta honom till frisören för det var det värsta han visste. Han blev sur på mig för att jag tog han till frisören. Jag lämnade honom hemma till föräldrarna och han var ju inte sur på dom utan på mig, så jag sa bara hejdå och sen gick jag hem till mig. Jag tog honom vid ett tillfälle när han var ca två eller tre år och köpte skor till han. Jag hittade ett par exakt lika dana som dom han hade på sig. Men han ville inte ha dom ändå. När vi skulle gå hem så gick vi förbi en container. Jag tog av dom gamla skola kastade dom och satte på dom nya skorna, gick hem och lämnade honom till föräldrarna. När han var stor nog till att släppa blöjan som föräldrarna kämpat med ett tag så bestämde jag mig för en dag att bara ta på han kalsongerna och byxor. Så från den dagen så var han blöjfri, alla dessa gånger som det var något speciellt så var det ju mig han var sur på och inte sin mamma och pappa. Jag och min make var under en period stödfamilj till han och sedan även till hans storebror.
 

Jag har så länge jag kan minnas tagit hand om barn, har varit barnflicka hos många familjer som jag inte ångrar alls. Jag dras till barn med speciella behov som adhd, autismspektrat eller liknande funktionsnedsättningar. Jag har för ett år sedan själv fått diagnos adhd och autism så för mig är det ju inget konstigt att jag känner mig lika som dom. Jag är 53 år gift och har en dotter som idag är vuxen på 30 år.

Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.

Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete. 

Önskelådan – Keilas önskan

Veronica är familjehemsmamma åt 5-åriga Keila som kom till familjen när hon var 1 år. Keila föddes med abstinens från sin missbrukande mamma och lever idag med en kronisk sjukdom. Hon har haft många jobbiga år bakom sig med sondmatning,

Läs mer »

Önskelådan – Frejas önskan

Freja blev som 10-åring placerad i ett familjehem, hon är väldigt blyg men familjen och Freja hjälps åt att utvecklas och bli starka tillsammans. Freja har en stor kärlek till musik och dans och nu önskar hon att få åka

Läs mer »

Önskelådan – Sabinas önskan

Sabina skickar in en önskan till Lilla Hjärtats Önskelåda där hon beskriver hur hennes föräldrar har sitt barnbarn placerat hos sig sedan 4 år tillbaka. Sabina ser hur hennes föräldrar kämpar med hennes brorsson Linus som har haft det väldigt

Läs mer »
Rulla till toppen