BLÅMÄRKEN FÅR VI ALLA
– hur mycket krävs för att skydda ett barn? av Monica Dahlström-Lannes.

Med omfattande kunskap och gediget engagemang som verksam polis, författare, debattör, föreläsare och rådgivare i nästan 40 år med fokus på barns rätt och rättigheter har Monica Dahlström-Lannes skrivit denna bok. Den är baserad på granskare av utredningar och konsekvenser av vuxnas och myndigheters stundtals undermåliga insatser – vårdnadshaveriet. På ett tydligt och överskådligt sätt skriver hon om barnens utsatthet och återger barnens berättelser, anmälarens situation, mammornas reflektioner, polisutredningarnas kvalitet och funktion; vilket rättsskydd och vilken rättssäkerhet som råder liksom massmedias roll. Allt är förankrat i verkligheten, där Monica Dahlström-Lannes själv varit med och utrett som myndighetsperson.

Boken visar upp en verklighet många stöter på som söker hjälp för sina barn. Från verkliga fall visar Monica Dahlström-Lannes hur domstolar, polis och socialtjänst konsekvent ignorerar barnets berättelser och även föräldern som vill försvara sitt barn och dess berättelse. Även läkarintyg, orosanmälningar från anhöriga, skola och vård samt även fotografisk bevisning ignoreras och barnen blir ännu en gång offer. I flera av de falls om presenteras i boken slutar det med att den förälder som försöker hjälpa sitt barn mister vårdnaden till barnets andra förälder, förövaren. Boken är även fylld med förslag till åtgärder och bjuder inte bara på mörker, utan även en trygghet i att det finns många vuxna i landet som är villiga att kämpa för sina barn.

Monica berättar: Alla barn behöver trygghet för att utvecklas till självständiga och starka individer. Barn som utsätts för våld, sexuella övergrepp eller andra kränkningar måste få hjälp. Sedan 80-talet har jag mött traumatiserade barn. Många har mist sin starkaste anknytning. Den person som stod för trygghet, tillit, tröst och stöd. I min första bok “Mot dessa våra minsta” (Rädda Barnen) skrev jag om hur samhället kan möta dessa barn och myndigheter utreda på ett barnfokuserat sätt. I  “Blåmärken får vi alla” beskriver jag vårdnadshaverier och myndigheters brist på kunskap och sunt förnuft. Jag kallar det myndigheters övergrepp på barn när direkt felaktiga beslut drabbar dessa barn.

Lilla Esmeraldas död skakade om ett helt land. Hon som hade sin trygghet och anknytning till familjehemmet hos Melinda. Nu har det hänt igen. En 8-årig pojke är mördad av sin pappa. Denna gång slog myndigheter larm, men domstolen brast.

Trots forskning och kunskap har debattvågorna gått höga. Man måste kunna diskutera flera saker samtidigt: Vissa barn måste omhändertas och placeras. Andra omhändertas av socialtjänsten på felaktiga grunder.

Den som är dömd för vålds- och sexualbrott får inte arbeta med andras barn, men kan få hela vårdnaden om sina egna. Var finns logiken?

Det är dessa barn jag skriver om i min bok.