Återigen har en socialnämnd tagit beslut om att flytta ett tryggt barn, tillsynes helt utan att ta hänsyn till barnets bästa. I tisdags hämtades sexårige Nils på sin skola och rycktes därmed bort från sin trygghet och hela sitt sammanhang med skola, vänner och släkt. All kontakt är avskuren och ingen av de som stått honom närmast får veta var han befinner sig eller hur han mår. Nils är helt röstlös i allt detta. Hur kan detta vara värdigt Sverige? skriver Melinda Jacobs.

Tänk dig. Du är sex år.

Du går ut till din cykel som du tycker så mycket om. Det ska bli så kul att cykla till skolan. Väl framme ger du farmor och farfar en kram och vinkar hejdå. Det känns alltid lite läskigt att vara ifrån dem men när de säger att allt är ok känns det lättare. Det känns bra att bo med dem, för händer det inga läskiga saker. Läskiga saker hände dig när du var mindre, men inte här. Farmor berättar alltid vad som ska hända nästa dag så att du känner dig trygg. På nätterna kommer mardrömmarna och då får du sova tätt intill. Det var längesedan socialtjänsten hälsade på och pratade om flytt. Det är skönt. Du vill inte flytta. På fredag ska du till Liseberg med farmor, farfar och alla kusiner! Du ler stort under hjälmen och parkerar cykeln utanför skolan.

Nils kom aldrig hem efter skolan. Plötsligt stod handläggaren han är så rädd för på skolgården i sällskap av polis. Alla de där rädslorna och minnena Nils levt med varenda dag besannades i ett ögonblick. Vi vet att Nils lärare efteråt var skakade över hur man plötsligt hämtat en glad kille med ett tryggt hem, mitt under en skoldag. Vi kan ana att Nils var väldigt rädd, ledsen och förtvivlad. Tvingad till en separation han fasat för så länge. Nils fick bara med sig sin ryggsäck och sin hjälm. Hans älskade cykel står kvar fastlåst på skolgården. Inga av hans leksaker, kläder eller andra saker som är viktiga för honom har hämtats. Han får inte ha kontakt med någon, inte ens via brev. Han är helt utlämnad till vuxna han inte känner.

En lång rad forskningsrapporter visar att den här typen av ingripande är enormt skadligt för barn och riskerar bli förödande för Nils som redan bär på svåra trauman från tidig barndom. Socialtjänsten ska ta hänsyn till expertis inom området och verka för barnets bästa men Lysekils kommun har helt negligerat barnpsykologens och Bvcs orosanmälningar om hur en snabb flytt av Nils kan skada hans hälsa och utveckling. Socialtjänstens chef hävdar i ett mail att Nils mår bra och har funnit sig tillrätta. Det är svårt att tro att något barn skulle må väl efter en sådan flytt och särskilt inte ett barn med Nils historia. När Nils föddes fick han stanna en längre tid på sjukhus för att avgiftas från de droger som påverkat honom under graviditeten. Efter avgiftningen placerades han i ett jourhem och under den här tiden avled Nils far. Efter jourhemmet har han flyttat runt med sin mamma och bott bland annat på anstalt, familjehem, utredningshem och ett flertal olika tillfälliga boenden. Våren 2019 omhändertogs Nils och placerades hos sina farföräldrar. 

Lilla hjärtat vänförening har haft lång kontakt med farmor och farfar. De är fullt medvetna om att deras ålder på sikt kan innebära svårigheter och stöttar en långsam övergång till ett tryggt familjehem. De motsätter sig en forcerad flytt och att Nils ska tvingas flytta ifrån sitt nätverk. Som farföräldrar, anknytningspersoner och familjehem har de vuxna som vårdat Nils ingenting att säga till om. 

De kan inte göra något juridiskt och de har inte rätt till information om var Nils befinner sig eller hur han mår. ”Ni är inte part i mål och är härmed uppsagda från ert uppdrag,” hälsade handläggaren på Lysekils socialtjänst när hon ringde och meddelade att de nu flyttat Nils. Nils ombud kan inte göra något då det saknas lagstiftning och praxis kring hur ombud ska föra barns talan när de flyttas mellan familjehem. Socialtjänstlagen tillåter endast den här typen av ingripande när barns liv och hälsa är i fara. Lilla hjärtat vänförening ifrågasätter hur man då rättfärdigar denna behandling av Nils. På vilket sätt befann sig Nils i en livsfarlig situation när beslutet togs och genomfördes?

Enligt svensk lag ska barn göras delaktiga i alla beslut som rör dem. De har rätt till sina viktiga anknytningar och ska få hjälp att förstå beslut som fattas om dem. Barnets bästa ska alltid beaktas vid en flytt. Trots detta ser vi om och om igen att barn flyttas snabbt utan att de som levt nära barnen kan ifrågasätta beslutet eller hjälpa barnet att få sin röst hörd. Bara de biologiska föräldrarna har den möjligheten, med andra ord de som barnet en gång blivit flyttade ifrån.

Vi behöver en lagstiftning och praxis som skyddar barnen mot detta förfarande och ger dem rätt att ha kvar sina viktiga relationer. De som står närmast barnen ska ha möjlighet att vara delaktiga i barnets liv och beslut därom. Barnen behöver ha rätt till sina ombud gällande alla stora beslut och dessa ombud ska ha särskild kompetens. Samhället behöver omgående se till att lagstiftningen kring barns bästa följs av berörda myndigheter.

Hur kan socialtjänstens förfarande av Nils vara värdigt Sverige? Vi kan bättre!

– Melinda Jacobs, familjehemsmamma och grundare av Lilla hjärtat vänförening och Lilla hjärtat vänförening