LHV00X329
Familjehemsskildringar – del 14

Jag har en väninna som har en vuxen son idag
, men när han var liten ja från födseln så märktes det att han var speciell på många sätt. 
Det var jag som fick ta honom till frisören för det var det värsta han visste. Han blev sur på mig för att jag tog han till frisören. Jag lämnade honom hemma till föräldrarna och han var ju inte sur på dom utan på mig, så jag sa bara hejdå och sen gick jag hem till mig. Jag tog honom vid ett tillfälle när han var ca två eller tre år och köpte skor till han. Jag hittade ett par exakt lika dana som dom han hade på sig. Men han ville inte ha dom ändå. När vi skulle gå hem så gick vi förbi en container. Jag tog av dom gamla skola kastade dom och satte på dom nya skorna, gick hem och lämnade honom till föräldrarna. När han var stor nog till att släppa blöjan som föräldrarna kämpat med ett tag så bestämde jag mig för en dag att bara ta på han kalsongerna och byxor. Så från den dagen så var han blöjfri, alla dessa gånger som det var något speciellt så var det ju mig han var sur på och inte sin mamma och pappa. Jag och min make var under en period stödfamilj till han och sedan även till hans storebror.
 

Jag har så länge jag kan minnas tagit hand om barn, har varit barnflicka hos många familjer som jag inte ångrar alls. Jag dras till barn med speciella behov som adhd, autismspektrat eller liknande funktionsnedsättningar. Jag har för ett år sedan själv fått diagnos adhd och autism så för mig är det ju inget konstigt att jag känner mig lika som dom. Jag är 53 år gift och har en dotter som idag är vuxen på 30 år.

Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.

Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete. 

Selma 5 år

För nästan två år sedan när Selma var 5 år, blev hon och hennes bror Sam omhändertagna med en akut LVU av socialtjänsten. Det yngsta syskonet får föräldrarna dock behålla. Hemförhållandena för dem var så skadliga att de utgjorde akut

Läs mer »

Kommunikation, fokus nätverk

Kommunikation, del 1 – fokus nätverk: god kommunikation, en nyckel för familjehem.Genom mitt arbete i Lilla hjärtats stödlinje har jag ynnesten att varje vecka prata och skriva med både familjehem, biologiska föräldrar och andra viktiga anhöriga som är djupt engagerade

Läs mer »

Sammanbrott i vården 

Sammanbrott i vården brukar man kalla det när ett barn flyttas utan att målet med vården är uppnått – alltså att barnet kunnat återförenas med vårdnadshavaren. Sammanbrott är ett stort problem och drabbar många barn inom samhällsvården idag. Sammanbrott innebär som

Läs mer »
Rulla till toppen