Familjehemsskildringar – del 17 – Jag har växt upp som biologiskt barn i familjehem

Jag var 32 år när min första placering kom till oss. Min man och jag hade länge pratat om att bli familjehem och det kom en 15-årig pojke till oss. Han var vår första och efter det har det rullat på i 14 år.

Vi har själva barn och min äldsta är också familjehem nu. Att vara familjehem finns i vårt DNA.

Det känns stort att få ge barn “vanligt familjeliv”. Många av barnen vi fått till oss har aldrig haft en bra hemmamiljö någonsin och att lära barnen “vanligt familjeliv” med rutiner och fostran som barn från tidigare familjer saknat känns fint.

Just nu har vi fyra barn placerade hos oss men vår femtonåriga flicka som vi haft i sex år hos oss kommer att flytta hem till sin mamma till våren. Det kommer att kännas så tomt efter henne men vi får påminna oss om att familjehemsbarn bara är till låns.

Vi kommer aldrig sluta att vara familjehem.