Familjehemsskildringar – del 20 – familjehem i cirka tjugo år

Vi har varit familjehem i cirka tjugo år nu och vi har haft många placeringar med diagnoser och drogproblematik. Vi har varit lite som en sista utväg om inga andra placeringar har lyckats. Vi har jättefin kontakt med kommunen och är väldigt nöjda med hur samarbetet fungerar. Utan det hade det aldrig fungerat. Vi kan höra av oss med frågor om allt och de är alltid väl insatta i ärendena vi har så vi kan ta upp jobbiga frågor med dem. Vi har själva haft barn som haft problem med droger och det var en lång kämpig väg för oss som familj att hjälpas åt, lära oss och känna att vi tillsammans klarade få vår son drogfri. Vi lärde oss mycket och ville hjälpa andra barn för det är ett tungt uppdrag att ha barn med drogproblem i hemmet och många familjehem klarar inte av det. Vår son som är vuxen nu hjälper till mycket och är ofta den som bryter isen när nya placeringar kommer till oss. Han har blivit som en storebror för många av de som bott här.  
 
Vi har plats för fyra placeringar som nästan alltid är tagna och det känns roligt att se barn lämna när man vet att det ordnat sig för de och de kan flytta hem igen och få det bra. De flesta placeringar har slutat lyckligt och det känns så skönt att se att det vi gör för barn och unga gör skillnad. Vi följer dem så långt vi kan efter att de har lämnat oss och håller kontakten. De får inte känna att vi inte finns här med bara för att de har flyttat vidare. Vi har fortfarande kontakt med vår första placerade pojke som kom till oss med drogproblem som vi fick hemskola och ta hand om för tjugo år sedan. Idag kommer han och hälsar på oss med sin familj och barn ofta.