Familjehemsskildringar – del 26
Hej mamma, när jag blir 18 ska jag köpa en bil och komma hem igen
 
 
Vid jul för några år sen flyttade vår första placering in i vår familj. Tidigare hade vi varit kontaktfamilj varannan helg. Vi ville börja försiktigt. Det var en 6-åring, rädd ängslig och skygg pojk som lämnades över hos oss under max femton minuter en kväll. Klädd i för små kläder, medtag av för små och trasiga kläder. Inga privata saker alls hade han med sig.

Pojken kom från ett jourhem där han hade bott i sex veckor, men det hade inte fungerat. Alldeles mörk under ögonen, undernärd och helt nedgången pojk. När socialtjänsten hade lämnat, hoppade han upp i mitt knä, nästan under mitt skinn. Där blev han första dagarna.  

Han var oerhört rädd för våra hundar
och rädd om vi rörde oss för snabbt vid honom. Han var placerad under LVUlagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Rätt så snart började han kalla oss mamma och pappa. Han blev allt mer trygg med oss, våra hundar och övriga barn. Rätt så snart började han berätta för oss hur hans föräldrar hade krävt av honom att byta blöja och mata hans lillasyster om nätterna, och om allt hans föräldrar utsatte honom för om han inte löd. Han hade till en början med svårt med att finna ord då hans ordförråd inte var så stort, men med tiden började vi förstå mer och mer om hur han haft det i sitt hem.
 

Vi sa
de till vår konsult att vi ville bli hans familjehem men konsulten ville inte prata med socialtjänsten om det och sade till oss att inte säga något om det förrän det kom på tapeten. Efter nästan två år kom det på tal, men samtidigt fick pojken en ny handläggare (som han kände starkt att: ”hon känner min mamma”), och den nya handläggaren skulle omgående flytta honom till ett nytt familjehem, detta trots att vi haft honom i vårt hem och ville ha honom. Man lyssnade inte på oss eller pojken. Man sade att pojken hade blivit försvenskad och plötsligt 
behövde han bo närmare kontoret.  

Pojken hade under tiden när han bott hos oss blivit tvingad till umgänge med de som utsatt honom för våld
och nu skulle man flytta honom närmare dem. Man sade att vi inte var bra nog att övertala honom till umgänge.
 

Han flyttades.
Det är snart två år sedan. Han smsar och ringer oss än idag, helt på hans initiativ. Han upprepande meningen: ”Hej mamma, när jag blir 18 ska jag köpa en bil och komma hem igen”…

 
Grundbulten i vårt samhälle som, räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem.

Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård. Lilla hjärtat vänförening möter många familjehem i olika skeden av sina uppdrag. En del av dem möter vi via vår Stödlinje, andra familjehem hör av sig över våra sociala medier eller spontant via epost. De berättar om hur deras uppdrag berikar deras liv och om de barn vars liv de fått ta del av under kortare eller längre perioder.

Alla familjer vi haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete. 


Är du kontakt-, jour- eller familjehem? Har du haft kontakt med familjehemsplacerade barn och vill dela med dig av din upplevelse? Vi vill gärna höra vad du har att dela med dig av. Hör av dig till oss i Lilla hjärtat-teamet på hej@lillahjartat.com 

Önskelådan – Elis önskan

    Hur är det egentligen att förlora ett syskon? Önskelådan har fått in en ansökan där lilla Eli har förlorat en så högt älskad lillebror. Eli och Jonas var

Läs mer »

Önskelådan – Lenas önskan

Lena och Ari visste tidigt i sitt förhållande att de inte skulle få några biologiska barn och valde med tiden istället att bli familjehem. Den första placeringar blev ett 2-årigt

Läs mer »

POFF

POFF AV ANNICA BOUDIN och SARA MILLBERG Bokserien om Poff och hans vänner är inspirerad av FN:s barnkonvention och finns i fyra fristående delar. Varje bok hanterar på ett lättförståeligt

Läs mer »
Rulla till toppen