Familjehemsskildringar – del 5
Jag har aldrig varit familjehem men jag har varje dag i flera år träffat barn som varit omhändertagna. Jag jobbar som studie- och yrkesvägledare på ett högstadium i ett socialt utsatt område. Genom åren har jag träffat hundratals elever som jag har försökt motivera, inspektera och stötta till att klara av sin skolgång och motivera till vidare studier, (gymnasienivå).
Genom åren har jag mött många elever som bland annat är familjehemsplacerade, elever som mår psykiskt dåligt. Som studie och yrkesvägledare är man inte kurator med stora bokstäver, inte heller en lärare som har makt och sätter betyg. Jag är en mitt i mellanperson. Som person har jag alltid tagit mig tid att lyssna och finnas för elever som behöver extra stöttning och någon att prata med. Det ingår inte i mitt arbete som studie och yrkesvägledare men är. Det något jag förstått så är det att när barn inte mår bra och inte får inte ventilera samt har någon som lyssnar och stöttar så kommer de inte heller klara sin skolgång. Det absolut finaste är när jag möter gamla elever som utrycker sig följande:
• utan dig hade jag aldrig klarat av höstlovet jag och hade heller inte kommit in på gymnasiet
• utan dig som följde med på studiebesök, hjälpte med mig med läxor , fanns där när jag mådde dåligt så hade jag aldrig varit där jag är.
Dessa ord värmer mig enormt och ger mig kraft att fortsätta. Jag jobbar inom skolans elevhälsoteam och jobbar dagligen med elever som är familjehemsplacerade, för mig känns det oerhörd värdefullt att försöka hjälpa dessa elever till att hitta ett mål i livet och sen få vara en av att få följa det.
Jag jobbar som sagt inte som familjehem. Men jag möter dessa elever varje dag! Varje dag på mitt arbete försöker jag att finnas, stötta och hjälpa dessa elever till att hitta ett mål de vill sträva efter och se. För mig är det ett oerhört fina arbete. Och även om inte mitt jobb som studie- och yrkesvägledare ska vara att stötta och hjälpa de i skolan så har jag fattat om ingen gör det så kommer inte deras drömmar gå i mål. Någon behöver finnas och inspirera, lyssna, finnas där för att nå framåt. Jag har under flera år försökt vara denna person. Jag känner många gånger att jag lyckats när elever stannat mig på gatan och kramat mig och tackat för allt stöd de fick. Detta värmer mig djup.
Så detta är inte en historia från ett fosterhem men från en person som träffar dessa fosterhemsbarnen varje. Ni ska var veta vad mycket jag har fått tillbaka när jag lyckats få deras förtroende. Detta gör att jag kommer orka göra det jag tycker är Absolut det viktigaste jag kan göra. Finnas för dem som behöver det som mest 
Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.
Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete.
STELLAS STJÄRNA
STELLAS STJÄRNA AV MINNA PAANANENStella är fem och hon vet nästan allt. Hon vet till exempel namnen på flera hundraser och hon känner igen alla bokstäver. Stella vet också att mamma är väldigt sjuk och att doktorn har svårt att
