LHV00X329

Familjehemsskildringar – del 6

Min berättelse skiljer sig från andras. 
Jag har gjort skillnad för mitt egna barn.
Min stora pojke.

När han var 4 år så rasade jag in i ett missbruk där jag injicerade amfetamin.
Pojken kom sist.
Tjacket kom först.
Många gånger somnade han på soffan för att mamma ska bara… många gånger somnade han hungrig.

Första dagen i skolan försov jag mig, vi vaknade kl 11 på dagen.
Ingen fara mamma sa min pojke.
Mitt hjärta går sönder när jag minns tillbaka.

Min mamma orosanmälde mig tillslut. Min pojke fick bo hos sina morföräldrar tills vidare och jag ställdes inför ett ultimatum av socialtjänsten. Sluta använda droger annars så blir pojken placerad. Jag tog detta på största allvar. Jag slutade. Det tog 2 månader fyllda av hysteri och ångest. Abstinens. Jag fick inte bli inlagd på psykiatrin för det var droger inblandat och det var kö till kuratorn som socialtjänsten kunde erbjuda. Men jag klarade det. Pojken kom hem och jag har inte tagit droger sen dess. Det är 5 år sedan nu.

Inget barn ska behöva utsättas av en drogande förälder. En frånvarande förälder. Jag hoppas att jag i framtiden även kan göra skillnad för andra barn.

Familjehem, grundbulten i vårt samhälle som räddar upp när barns föräldrar inte mäktar med – hemmen som är en del i den vård ett barn behöver iväg från sitt föräldrahem. Vi är många i rollen som yrkesmän och privatpersoner som kommer i kontakt med de barn och unga som blivit placerade och vi drar alla vårt strå till den stack, som utgör det nätverk som är familjehemsvård.

Alla familjer vi i Lilla hjärtat vänförening haft kontakt med är rörande överens om hur viktigt det är för omhändertagna barn att få bo i stabila familjer som sätter barnens bästa först för att stärka dessa individer genom omsorg och trygghet. Varje gång vi i LHV får ta del av ett familjehems historia förundras och gläds vi över dessa otroliga eldsjälar som öppnar sina hem och tar hand om barn och unga i behov av hem och vård utanför sina egna. Till dem alla vill vi säga ett STORT TACK! Ni gör ett fantastiskt och viktigt arbete. 

Önskelådan – lilla Sara

Lilla Sara föddes en dag i juni 2010 med abstinens och när hon bara var 12 timmar gammal så hämtades hon upp av ett familjehem där tanken var att hon skulle bo i två veckor. Idag är Sara 13 år

Läs mer »

Önskelådan – Elis önskan

    Hur är det egentligen att förlora ett syskon? Önskelådan har fått in en ansökan där lilla Eli har förlorat en så högt älskad lillebror. Eli och Jonas var båda placerade i samma familj och hade liknande bakrund av

Läs mer »

Önskelådan – Lenas önskan

Lena och Ari visste tidigt i sitt förhållande att de inte skulle få några biologiska barn och valde med tiden istället att bli familjehem. Den första placeringar blev ett 2-årigt tvillingpar Theo och Alex. Pojkarna har utvecklats fint i sig

Läs mer »
Rulla till toppen