Fler familjehem behövs! Det är en mening vi ofta hör både från medier och kommunerna. Lika ofta uttalas det från kommunernas sida att de önskar att fler familjehem fanns att tillgå i offentlig regi, inte inom de privata familjehemsföretagen. Detta är också något som ofta uttrycks både av media och individer, att privatiseringen ska minskas, helst fasas ut. Men varför finns det inte fler familjehem i kommunernas regi?

Det enkla svaret är att man från flera kommuners sida inte gör nog för sina familjehem och att den privata sektorn erbjuder så mycket mer i form av stöttning, insatser och hjälp. Detta är långt ifrån något nytt. I årtionden har många familjehem upplevt sig stå ensamma i både lätta och svåra uppdrag, där de inte får tillräckligt med uppbackning från sin kommuns socialtjänster. Det är många som börjar som familjehem för kommunen men efter ett uppdrag väljer att antingen sluta helt som familjehem eller att gå över till ett konsulentstött familjehemsföretag. Istället för att kommuner ständigt ska förhandla med familjehemsföretag kan denna tid och dessa pengar riktas till insatser och stöd till familjehem. Istället för att betala dyra pengar till familjehemsföretag borde pengarna gå till att följa riktlinjer som talar om hur uppföljning av placeringar, hembesök, kompetenslyftning för familjehemmen mm ska erbjuda. Samma omsättning av personal på landets socialtjänster finns även bland landets familjehem, vilket bland annat resulterar i bristande kontinuitet i handläggandet. Många fina familjer som haft uppdrag i många år orkar inte längre ta emot fler barn när kommunerna brister i sin del av uppdraget.

Vi i Lilla hjärtat vänföreningen hör allt för ofta från familjehem som hör av sig till oss att de känner sig ensamma med barn som har komplexa problem, att de blir ifrågasatta och till och med motarbetade av kommunerna istället för att få stöd och hjälp. Uppföljningen av barnet och uppdraget är obefintlig och kontinuiteten med handläggare likaså eftersom de ser ryggen på den ena efter den andre handläggaren. Det säger sig själv, att en arbetsgivare behöver göra sin del för att det ska fungera. Socialtjänsten behöver göra sitt. Kommunerna behöver göra sitt. De ytterst ansvariga behöver göra sitt, dvs regeringen. En likvärdig vård i hela landet för alla barn och familjehem vore önskvärt. Barn är barn och behöver finna säkerhet i att vuxna gör sitt yttersta för att de ska ha det bra. Vuxna behöver ta sitt ansvar för en fungerande familjehemsvård.

Vem tar ansvar för barnperspektivet när barn flyttas?

Vem tar ansvar för barnperspektivet när barn flyttas? Samhällets, och därmed socialtjänstens ansvar är, att så långt det är möjligt motverka att barns goda anknytningar bryts och att barn får behålla viktiga relationer i sitt liv. När ett barns liv, hälsa och utveckling allvarligt hotas blir en flytt från hemmet ofrånkomlig. Även när ett akut ingripande är av nödvändigt och det bästa för ett barn på

Läs mer »
En socialsekreterares perspektiv

Socionomutbildningen är en generalistutbildning som innebär att många områden inom det sociala arbetet berörs. Det brukar sägas att socionomer lär sig ”lite om mycket” och att de kan arbeta inom olika områden. Jag är själv socionom och har genom min yrkeskarriär valt att arbeta med barn och unga, i huvudsak inom socialtjänstens myndighetsutövning. Mina erfarenheter spänner över hela vårdkedjan, varför jag nu efter många år skulle

Läs mer »
I en kommun någonstans i Sverige

I en kommun någonstans i Sverige finns ett barn som levt hela sitt liv hos sin ena förälder, en förälder som gjort allt för att barnet ska få trygga övervakade umgängen med den andra föräldern. Detta har föräldern gjort för att skydda barnet från den andre förälderns kriminalitet, missbruk, flera tunga psykiska diagnoser och ett antal drogutlösa psykoser där polis fått hämta upp personen. Efter många

Läs mer »
Rulla till toppen