Lilla hjärtat vänförening har pratat med Madelene Thiger. 

Berätta, hur fick du idéen till boken?
– Min syster är familjehemsmamma så jag har på nära håll sett hur viktigt det är för barn med trygga och kärleksfulla familjehem. För ett år sedan gick jag en kurs i barnboksskrivande och insåg då hur få barnböcker det finns om familjehem. Jag lyfte detta med syrran, som sa att det hon saknade var en barnbok skriven utifrån ett barnperspektiv, en bok att kunna läsa och prata om tillsammans med barn. Så jag bestämde mig för att skriva den här boken.

Hur gick du tillväga?
– Jag gjorde en hel del research innan jag satte igång med skrivandet. Jag pratade bland annat med barnpsykologer, familjehemskonsulter och utredare på socialtjänsten. Men viktigast av allt var nog mina samtal med unga vuxna som varit familjehemsplacerade under uppväxten, just eftersom jag valt att låta barnen och deras tankar och känslor vara i fokus i min bok.

Vad är din förhoppning med boken?
– Drivkraften genom hela skrivandet av boken har varit att skapa förändring och förbättring. För vi behöver sätta utsatta barn högre upp på agendan – prata mer, nå ut till fler och framförallt agera. De senaste åren har det hänt en hel del, bland annat har barnrätten förstärkts. Men det är ändå inte tillräckligt. Omkring 19 000 barn i Sverige var år 2022 placerade i familjehem. Det är väldigt många barn. Och ändå är behovet så mycket större. Idag måste barn bo kvar i dysfunktionella hem eftersom de inte finns tillräckligt med jour- och familjehem. Jag hoppas att boken ska väcka tanken hos fler vuxna, att våga ta steget att ta emot barn i sitt hem. Men framförallt hoppas jag att boken ska nå ut till så många som möjligt och läsas på förskolor och skolor, i familjehem, ja överallt där det finns barn. För om ett enda barn genom boken inser att det finns hjälp att få, och får den hjälpen, ja då är det värt allt arbete som jag och Sandra har lagt ner.

Boken innehåller flera diskussionsfrågor, för att inspirera och engagera till samtal mellan små och stora lyssnare och läsare.
– Ja, jag vill att boken ska väcka frågor och funderingar. Och samtal. För vi vuxna måste överlag lyssna mer på barn, ta dem på allvar och våga och orka ställa följdfrågor. För barn är barn och det är vi vuxna som har ansvaret att se till att de får vara barn.

Boken avslutas med att Hedda och Vera blir omhändertagna av socialtjänsten. Blir det en uppföljning?
– Målet är att det ska bli en trilogi. Nu har vi ju precis avslutat första delen, men i tankarna är jag redan med dem i familjehemmet.

Text: Sara Palmkvist
Foto på Madelene Thiger och Sandra Brunnström: Privata