Kommunikation, del 1 – fokus nätverk: god kommunikation, en nyckel för familjehem.
Genom mitt arbete i Lilla hjärtats stödlinje har jag ynnesten att varje vecka prata och skriva med både familjehem, biologiska föräldrar och andra viktiga anhöriga som är djupt engagerade i ett eller flera barn. När vi blir kontaktade i ärenden där barn slits mellan olika vuxna så grundar sig konflikterna ofta i en icke fungerande kommunikation. Ofta har det gått så långt att parterna har otroligt svårt att mötas. Alla har på vars ett håll borrat ner hälarna i sin bild av vad som är rätt och fel. Det krävs oerhört mycket för att de vuxna i detta läge ska förmå sig att öppna upp för varandras olika perspektiv, men det är inte omöjligt! En förmåga att ta in flera olika perspektiv är dessutom helt avgörande för att barnet ska kunna sättas i centrum.

Ett erfaret familjehem som jag hade glädjen att tala med sa en gång till mig: ”vi blev familjehem för att vi älskar barn men vi har förstått att vi nästan måste älska och förstå vuxna ännu mer.” Runt varje barn man tar emot i sitt hem finns flera vuxna anhöriga, ofta med olika typer av trauma och problematik i bagaget. Eftersom barnet är placerat finns det också en sorg, ibland en enorm saknad och inte sällan en känsla av vanmakt och utanförskap. För barnet är en god relation med det biologiska nätverket och andra viktiga personer som funnit i hens liv, som tex andra familjehem eller jourhem, viktiga att ta vara på. Det blir ett stort arbete att värna om dessa relationer men det är otroligt viktigt att barnets relationer inte klipps av på det sätt som vi ser förekommer i många placeringar. De barn som verkar må allra bäst är de som har vuxna omkring sig med goda eller åtminstone fungerande relationer. Man kan likna det vid att vara barn i en skilsmässa. De flesta kan enas om att vuxna som kan sätta sina egna känslor åt sidan och värna om barnet är det allra bästa. Inte helt sällan är det någon vuxen, oftast den med bäst kommunikativ förmåga som får ta det största ansvaret och därmed också de största smällarna, för barnets skull.

Det kan ofta kännas ganska otacksamt och orättvist när man är den vuxna som ska parera och balansera andra vuxnas problematik för att kunna bära barnet så tryggt som möjligt genom möten med sitt nätverk. Men det är att i ordets sanna betydelse vara en ansvarsbärare. Vi bär ansvaret för barnets relationer och vi har barnets liv i våra händer.