Lilla hjärtat vänföreningen erbjuder stöd, hjälp och rådgivning i frågor rörande barns rättigheter. Ibland är det frågor vi kan avhjälpa direkt och därmed avslutas ärendet. Ibland kan vi hänvisa till våra självhjälpsidor här på hemsidan, Hjälp att få och Fråga oss-sida. Det kommer även in förfrågningar om hjälp med en situation ett familjehem befinner sig i. Vi hjälper till med råd och information, stöttar där det behövs och erbjuder även juridisk hjälp där det behövs i vår stödlinje. Dessa fall kan ta månader, ibland mer än ett år att slutföra men vi finns här hela tiden för att ge familjerna bästa möjliga förutsättningar att ta sig igenom problemet som en stark och trygg familj. Några av dessa fall har blivit publicerade över Lilla Hjärtat vänföreningens sociala medier och hemsida då familjerna velat gå ut med sina berättelser och belysa de problem de råkat ut för. I texterna tar LHV upp problematik kring skeendena och speglar handläggning mm som gått fel, men detta ska aldrig förväxlas med kritik mot varken socialtjänsten och dess anställda i stort. Socialtjänsten och de nämnder och institutioner kring dem behövs, men ibland uppstår individuella problembilder som behöver belysas, problem som ofta är återkommande systemfel. Dessa systemfel arbetar vi för att upplysta makthavare att ändra för att säkerställa alla barns rätt till en rättstrygg behandling när de behöver hjälp i sina levnadssituationer.
9 september 2022
Var är Nils nu?
– ännu ett barn har ryckts bort från allt som varit tryggt
Nils omhändertogs enligt LVU efter att hans pappa avlidit och hans mamma inte var frisk nog att ta hand om honom. Den lille pojken har genomlevt många svårigheter. Efter utredning blev hans farföräldrar utsedda som det mest lämpliga familjehemmet och de har axlat rollen med bravur. Nils har fått hjälp med att påbörja läkningsprocessen.
Han har fått närhet, omtanke och kärlek. I 2,5 år har Nils bott hos sitt familjehem som då även är en del av hans biologiska nätverk. Här är han trygg och trivs i sin skola, har massor av fritidsaktiviteter och närhet till kusiner och annan släkt.
Socialtjänsten vill flytta Nils då farföräldrarna snart kan anses vara för gamla och fick plötsligt väldigt bråttom. Orsaken sade de var att placeringen efter 2,5 år kunde liknas vid en stadigvarande placeringen om man inte agerade snabbt. Då skriver farföräldrarna en orosanmälan:
”Vi har förståelse för att vår ålder på sikt kan komma att bli ett hinder för Nils fortsatta boende hos oss men idag är det inte så. Nils har ett tryggt boende hos oss och vi kan tillgodose alla grundläggande behov och mycket mer därtill.
Nils har fått utstå stora livstrauman och för att dessa ska få möjlighet att läka behövs trygghet, varsamhet och kontinuitet i en miljö där anknytningar till de vuxna närmast honom redan är gjorda, såsom oss, farmor och farfar. För den framtida flytt till familjehem vi förstår kommer att ske önskar vi att Nils får tid på sig att lära känna sin nya familj, att de lär känna hans behov och bakgrund, och att alla ges tid att utveckla trygga anknytningar.
Socialtjänsten i Lysekil hade från början en långsiktig plan för hur Nils sakta ska slussas ut från vårt hem in i en ny familj och den planen har vi helt ställt oss bakom eftersom vi förstår att det är det bästa för Nils på lång sikt. Tyvärr har denna plan lagts åt sidan för att ersättas av en utslussning som är den direkta motsatsen till den gamla utslussningsplanen.”
Efter en lång kamp fick farföräldrarna några veckor extra för en något mjukare flytt men den planerade flytten blev avbruten då familjehemmet efter en kort inslussningsperiod avsade sig uppdraget. Då tappade Lysekils kommun tålamodet och bestämde sig för en flytt med bara några timmars förberedelse. Detta stoppades med inhibition av Nils ombud strax innan han skulle hämtas.
Traumat var ett faktum. Sedan blev det tyst från socialtjänsten. Nils fick landa och åter glädjas av livet med familj och skola.
Farfar återkopplar med LHV och skriver:
”Hej! Här har varit och är full rulle. Vi liknar nog ett pensionat men det är bara roligt och vi mår jättebra alla tre.
Det är simskola, bad, krabbfiske, lek med kompisar, båtturer snickrande med farfar och mycket mera. Nils har hämtat sig bra efter de hemska dagarna 12-14 juli. Nu är bara oron vad dom skall hitta på när dom är tillbaka från sina semestrar.” Den lilla familjen hör inget från socialtjänsten.
Tisdagen 5/9 cyklade Nils till skolan han älskar. Han kom aldrig hem igen. Farföräldrarna fick ett samtal från socialtjänsten som meddelade: ”Ni är inte part i målet och är härmed uppsagda som familjehem på grund av er bristande samarbetsförmåga”. Handläggare kom till skolan med polis och hämtade Nils. Skolan förbjöds att kontakta farföräldrarna. Nils fick med sig sin skolväska, sin cykelnyckel och sin hjälm. Kvar i cykelstället står hans cykel. Nils har flyttats till okänd plats och är avskuren från all trygghet och alla han känner. Hur ska han någonsin kunna känna sig trygg igen, med vetskapen att vuxna när som helst kan kliva in och lyfta bort honom från allt?
Lilla hjärtat har precis som Nils farföräldrar förståelse för att barn ibland behöver flyttas för att de ska få bästa möjliga förutsättningar på sikt. Men föreningen kommer aldrig förstå ett så här traumatiskt ingrepp i ett barns liv. Ett barn som är tryggt där han är. Det strider mot socialtjänstlagen. Det strider mot barnkonventionen. Hur mår Nils nu? Hur ska Nils kunna få rätt hjälp och stöd när de ansvariga i socialnämnden i Lysekil tydligt saknar kunskap om barns behov och rättigheter?
29 september 2022
> Ett oförlåtligt övergrepp att inte ta hänsyn till barnperspektivet vid en flytt.
Hur kan socialtjänstens förfarande av Nils vara värdigt Sverige?
Vi kan bättre!
Återigen har en socialnämnd tagit beslut om att flytta ett tryggt barn, tillsynes helt utan att ta hänsyn till barnets bästa. Den 5/9 hämtades sexårige Nils på sin skola och rycktes därmed bort från sin trygghet och hela sitt sammanhang med skola, vänner och släkt. All kontakt är avskuren och ingen av de som stått honom närmast får veta var han befinner sig eller hur han mår. Nils är helt röstlös i allt detta. Hur kan detta vara värdigt Sverige? skriver Melinda Jacobs.
Tänk dig. Du är sex år. Du går ut till din cykel som du tycker så mycket om. Det ska bli så kul att cykla till skolan. Väl framme ger du farmor och farfar en kram och vinkar hejdå. Det känns alltid lite läskigt att vara ifrån dem men när de säger att allt är ok känns det lättare. Det känns bra att bo med dem, för händer det inga läskiga saker. Läskiga saker hände dig när du var mindre, men inte här. Farmor berättar alltid vad som ska hända nästa dag så att du känner dig trygg. På nätterna kommer mardrömmarna och då får du sova tätt intill. Det var längesedan socialtjänsten hälsade på och pratade om flytt. Det är skönt. Du vill inte flytta. På fredag ska du till Liseberg med farmor, farfar och alla kusiner! Du ler stort under hjälmen och parkerar cykeln utanför skolan.
Nils kom aldrig hem efter skolan. Plötsligt stod handläggaren han är så rädd för på skolgården i sällskap av polis. Alla de där rädslorna och minnena Nils levt med varenda dag besannades i ett ögonblick. Vi vet att Nils lärare efteråt var skakade över hur man plötsligt hämtat en glad kille med ett tryggt hem, mitt under en skoldag. Vi kan ana att Nils var väldigt rädd, ledsen och förtvivlad. Tvingad till en separation han fasat för så länge. Nils fick bara med sig sin ryggsäck och sin hjälm. Hans älskade cykel står kvar fastlåst på skolgården. Inga av hans leksaker, kläder eller andra saker som är viktiga för honom har hämtats. Han får inte ha kontakt med någon, inte ens via brev. Han är helt utlämnad till vuxna han inte känner.
En lång rad forskningsrapporter visar att den här typen av ingripande är enormt skadligt för barn och riskerar bli förödande för Nils som redan bär på svåra trauman från tidig barndom. Socialtjänsten ska ta hänsyn till expertis inom området och verka för barnets bästa men Lysekils kommun har helt negligerat barnpsykologens och Bvcs orosanmälningar om hur en snabb flytt av Nils kan skada hans hälsa och utveckling. Socialtjänstens chef hävdar i ett mail att Nils mår bra och har funnit sig tillrätta. Det är svårt att tro att något barn skulle må väl efter en sådan flytt och särskilt inte ett barn med Nils historia. När Nils föddes fick han stanna en längre tid på sjukhus för att avgiftas från de droger som påverkat honom under graviditeten. Efter avgiftningen placerades han i ett jourhem och under den här tiden avled Nils far. Efter jourhemmet har han flyttat runt med sin mamma och bott bland annat på anstalt, familjehem, utredningshem och ett flertal olika tillfälliga boenden. Våren 2019 omhändertogs Nils och placerades hos sina farföräldrar.
Lilla hjärtat vänförening har haft lång kontakt med farmor och farfar. De är fullt medvetna om att deras ålder på sikt kan innebära svårigheter och stöttar en långsam övergång till ett tryggt familjehem. De motsätter sig en forcerad flytt och att Nils ska tvingas flytta ifrån sitt nätverk. Som farföräldrar, anknytningspersoner och familjehem har de vuxna som vårdat Nils ingenting att säga till om.
De kan inte göra något juridiskt och de har inte rätt till information om var Nils befinner sig eller hur han mår. ”Ni är inte part i mål och är härmed uppsagda från ert uppdrag,” hälsade handläggaren på Lysekils socialtjänst när hon ringde och meddelade att de nu flyttat Nils. Nils ombud kan inte göra något då det saknas lagstiftning och praxis kring hur ombud ska föra barns talan när de flyttas mellan familjehem. Socialtjänstlagen tillåter endast den här typen av ingripande när barns liv och hälsa är i fara. Lilla hjärtat vänförening ifrågasätter hur man då rättfärdigar denna behandling av Nils. På vilket sätt befann sig Nils i en livsfarlig situation när beslutet togs och genomfördes?
Enligt svensk lag ska barn göras delaktiga i alla beslut som rör dem. De har rätt till sina viktiga anknytningar och ska få hjälp att förstå beslut som fattas om dem. Barnets bästa ska alltid beaktas vid en flytt. Trots detta ser vi om och om igen att barn flyttas snabbt utan att de som levt nära barnen kan ifrågasätta beslutet eller hjälpa barnet att få sin röst hörd. Bara de biologiska föräldrarna har den möjligheten, med andra ord de som barnet en gång blivit flyttade ifrån.
Vi behöver en lagstiftning och praxis som skyddar barnen mot detta förfarande och ger dem rätt att ha kvar sina viktiga relationer. De som står närmast barnen ska ha möjlighet att vara delaktiga i barnets liv och beslut därom. Barnen behöver ha rätt till sina ombud gällande alla stora beslut och dessa ombud ska ha särskild kompetens. Samhället behöver omgående se till att lagstiftningen kring barns bästa följs av berörda myndigheter.
Hur kan socialtjänstens förfarande av Nils vara värdigt Sverige? Vi kan bättre!
– Melinda Jacobs, familjehemsmamma och grundare av Lilla hjärtat vänförening
29 september 2022
En del av Lilla hjärtat vänförenings engagemang består av att stödja och hjälpa familjehem och barnen de vårdar. Målet är att barnets bästa alltid ska stå i första rummet medan de vuxna samverkar på bästa möjliga sätt för att ge barnet en trygg grund att stå på. Det kan innebära väldigt olika saker för olika barn. Jan och Marita, Nils farföräldrar, kontaktade oss i april och bad om hjälp med att säkerställa att Nils fick en långsamma inslussningen till ett nytt familjehem, i närheten av sitt nätverk som de blivit lovade från början.
Under det här halvåret har vi sett Jan och Marita stå stadigt och osjälviska i vetskapen att en mycket långsam flytt är det bästa för Nils. Det fanns aldrig någon brådska med att genomföra en flytt, snarare fanns det många goda skäl att låta Nils växa och läka i lugn och ro innan man genomförde en flytt. Handläggarna på socialtjänsten blev trots detta allt mer forcerade i sin planering och de valde till slut värsta tänkbara sätt att genomföra en flytt. Nils hämtades i skolan och skars av från allt han känner till. En akut flytt ska användas i nödfall när barns liv och hälsa står på spel.
Svensk lagstiftning ger inte Nils rätt till ett ombud när han flyttas mellan familjehem. Det är bara vårdnadshavaren som kan överklaga. Nils står helt röstlös och rättslös i detta. Vi har sett oräkneliga fall där vi anser att barnets bästa landar långt ner på listan och ibland har vi svårt att hitta det alls. Vi ser fall där handläggningen brister, föräldrars rättigheter går för långt, lagstiftningen brister, kunskapen brister och i vissa fall har vi sett låsningar där vuxna låtit prestige vara gå före samråd och lyhördhet. Sverige har kommit långt men det finns flera områden som behöver förändras gällande lagstiftning, ledning, resurser och utbildning inom det sociala arbetet. Det första och enklaste steget torde vara att ge barnen rätt till ett kompetent ombud som genom hela deras placering kan säkerställa att handläggningen av deras ärenden är rättssäkert och tar hänsyn till deras bästa.
Barnen är alla vuxnas ansvar. Låt oss säkerställa att deras bästa tas på allvar!
Göteborgs-Posten – Polis och socialtjänst hämtade Nils – farföräldrarna visste inget
Läs Göteborgs-Postens artikel om Nils som varit LVU-placerad hos sina farföräldrar i två och ett halvt år.
Foto/bild från Göteborgs-Posten.
Göteborgs-Posten – Oförlåtligt att abrupt ta ifrån ett barn hans enda trygghet i livet
Debatt. Återigen har en socialnämnd tagit beslut om att flytta ett tryggt barn, tillsynes helt utan att ta hänsyn till barnets bästa. En tisdag i september hämtades sexårige Nils på sin skola och rycktes därmed bort från sin trygghet och hela sitt sammanhang med skola, vänner och släkt. All kontakt är avskuren och ingen av de som stått honom närmast får veta var han befinner sig eller hur han mår. Nils är helt röstlös i allt detta. Hur kan detta vara värdigt Sverige? skriver Melinda Jacobs.
Foto/bild av Frida Winter.
Nils är fortsatt avskuren från det liv han levt hos farmor och farfar. Han har inget umgänge eller telefonkontakt med farföräldrar, kusiner eller halvsyskon. Inga av hans ägodelar eller kläder har hämtats till honom. Farföräldrarna avböjer att kommentera något kring ärendet offentligt då det kan innebära att Nils möjlighet till umgänge med sin släkt och familj skjuts ännu längre in i framtiden. Lilla hjärtat vänförening hoppas att Nils fått landa i ett tryggt och kärleksfullt familjehem som kan lindra skadorna av de beslut som fattats kring hans rättigheter och liv. Vi hoppas att socialnämnden i Lysekil säkerställer att Nils får professionell hjälp att hantera det trauma han utsatts för. IVO har valt att lägga ner alla anmälningar kring Nils och inleder ingen granskning av fallet.
Lilla hjärtat vänförening önskar att barn ska sluta bli tvingade till umgänge eller flytt mot sin vilja. Vi vill att barnen ska få en tydlig röst och möjlighet till ett ombud som tydligt står på deras sida och för deras talan. Vi önskar att familjehemmen får en tydligare röst och delaktighet.
14 september 2024
Göteborgs-Posten: Nils hämtades plötsligt – nu har det gått två år. Får inte träffa sin familj – farföräldrarna förtvivlade: ”Hur kan man göra såhär.”
”När sexårige Nils hämtades på skolan av socialtjänsten hade han bott nästan halva sitt liv hos sina farföräldrar.
– Han har blivit avskuren från hela sin familj. Vi förstår inte hur man kan göra så här mot ett barn, säger Marita Ahlqvist.
Man skulle kunna tro att den lille sexårige pojken, som vi kallar Nils, varit utsatt för allvarlig fara. Att familjehemmet han bott i under flera års tid vanskött honom till den milda grad att ett akut omhändertagande var enda utvägen. Ungefär som när han hämtades av socialtjänsten med polisassistans från sin mamma när han var 3,5 år gammal. Men så var det inte, något som Lysekils socialtjänst själva bekräftade för GP när vi skrev om Nils historia första gången […] I sin förtvivlan har Marita och Jan kontaktat Lilla hjärtat vänförening som på olika sätt stöttat farföräldrarna de senaste två åren.
Kjerstin Almqvist, senior professor i psykologi vid Karlstad universitet och expert på barn och trauman. Hon uttalade sig i GP:s artikel för två år sedan efter att Nils hämtats av socialtjänsten. Den gången slog hon fast att det inte fanns någon forskning som stöttar socialtjänstens eller nämndens beteende […]
Advokaten Madeleine Onnela har hjälpt Jan och Marita i den juridiska processen mot Lysekils kommun, bland annat i frågan om deras kontakt med Nils. Hon är specialiserad på tvångsomhändertagna barn och slår fast att det är svårt att förstå hur socialtjänstens agerande kan vara förenligt med Nils bästa. Samtidigt konstaterar hon att det här förfarandet, där barn hastigt rycks upp och flyttas för att sedan få begränsat umgänge med sina anknytningspersoner, inte är så ovanligt som man kan tro, särskilt när det gäller barn som flyttas från ett familjehem till ett annat.”
14 september 2024
Vem tar ansvar för omhändertagna barn som nekas sina rättigheter?
Debatt. Barn i samhällets vård är en mycket utsatt grupp som riskerar att skadas varje gång de tvingas skiljas från sina omsorgspersoner. Detta gäller vid det initiala omhändertagandet såväl som eventuella omplaceringar därefter. När det finns fara för ett barns liv och hälsa är en omplacering nödvändig, men samhället behöver göra sitt yttersta för att minimera antalet separationer under barnets uppväxt, skriver Melinda Jacobs, Lilla hjärtat vänförening.
Frågan om barns rätt till umgänge med för barnet viktiga personer är komplex och riskerar ställa olika typer av relationer mot varandra. Lilla hjärtat vänförening anser att barns relationer till största del ska utgå ifrån barnets behov. I dagens Sverige kan barn tvingas till umgänge med en vuxen som skadat dem, samtidigt som de förhindras andra viktiga relationer i sitt liv.
Anknytning är en av de mest vitala aspekterna för ett barns välbefinnande. Ett barn kan knyta an till många olika personer, men är i behov av en eller ett par nära omsorgspersoner som finns kvar i barnets liv över tid.
En trygg anknytning handlar inte bara om omsorgspersonens förmåga att trösta och lindra barnets oro, utan även om barnets tillit till omsorgspersonens engagemang. Vi har upprepade gånger hört om barn som isoleras från viktiga anknytningar för att de snabbare ska knyta an till nya omsorgspersoner.
Detta går rakt emot forskning som visar att barns nya anknytningar bäst etableras med stöd från redan etablerade trygga personer. Om ett barn tvingas till anknytningsbrott exempelvis genom en snabb omplacering, riskerar barnets anknytningsförmåga att påverkas negativt på lång sikt.
Otrygg miljö
När den första chocken efter separationen lagt sig, kan det resultera i ett tillfälligt lugnare och fogligt beteende hos barnet, då känslor stängs av i en otrygg miljö. Över tid kan barnets beteende bli alltmer svårhanterligt. I svensk samhällsvård kan barn tvingas till upprepade anknytningsbrott, vilket kan skapa långvariga problem i framtida relationer, skolgång och beteenden.
Ju fler omplaceringar ett barn får utstå, desto svårare kan barnet bli att “hantera”, vilket ökar risken för nya uppbrott. Denna typ av konsekvenser kan leda till livslångt lidande för barnet.
Enligt föräldrabalken (6 kap 15 §) är det först och främst vårdnadshavares ansvar att tillgodose barnets behov av nära relationer, men socialnämnden är enligt lag skyldig att bistå barnet så att dessa behov tillgodoses.
I de fall där vårdnadshavaren motsätter sig barnets umgänge med viktiga närstående kan socialnämnden rättsligt driva frågan om umgänge med viktiga närstående. Beslutet att driva en sådan fråga kan endast fattas av socialnämnden och går i dagsläget inte att överklaga.
Barn i samhällsvård behöver ett engagerat och kunnigt ombud som kan följa barnet genom hela samhällsvården, driva frågor såsom umgänge, klaga på beslut och få barnets röst hörd. Ett barnombud från civilsamhället kommer inte att räcka till, utan här krävs ett juridiskt ombud med särskild kunskap om barn.
”Barn i samhällsvård behöver ett engagerat och kunnigt ombud som kan följa barnet genom hela samhällsvården, driva frågor såsom umgänge, klaga på beslut och få barnets röst hörd”.
Lill Hjärtats Vänförening arbetar med övertygelsen att åtgärder såsom snabba omplaceringar mot barnets vilja inte görs med avsikt att skada barn, utan snarare på grund av bristande kunskap kring barns anknytning och behov av stabilitet.
Ansvaret för att öka kunskapen inom samhällsvården vilar tungt på socialtjänsten och socialnämnden. För att samhällsvården ska fungera krävs ett nära samarbete mellan vårdnadshavare, familjehem, sociala nätverk och socialnämnd. Det är en komplex uppgift där barnets behov måste sätts främst. Barnen är rättighetsbärare och vi vuxna ansvarsbärare.
Melinda Jacobs, familjehemsmamma och ordförande för Lilla hjärtat vänförening
Maria Lindqvist, socionom, Lilla hjärtat vänförenings stödlinje
Jonna Juniwik, psykolog, Lilla hjärtat vänförenings stödlinje
Susanne Åkerlund, socionom, Lilla hjärtat vänförenings stödlinje
Johanna Stålhandske, beroendeterapeut vice ordförande Lilla hjärtat vänförening
Anna Troedsson sekreterare, informatör och webmaster, Lilla hjärtat vänförening
Fanny Håkman, beteendevetare, Lilla hjärtat vänförenings stödlinje
Några av de fall som kommit in till vår stödlinje har blivit publicerade över Lilla Hjärtat vänföreningens sociala medier och hemsida då familjerna velat gå ut med sina berättelser och belysa de problem de råkat ut för. I texterna tar LHV upp problematik kring skeendena och speglar handläggning mm som gått fel, men detta ska aldrig förväxlas med kritik mot varken socialtjänsten eller dess anställda i stort. Socialtjänsten och de nämnder och institutioner kring den behövs, men ibland uppstår individuella problembilder som behöver belysas, problem som ofta är återkommande systemfel. Vi har även vid något tillfälle sökt upp media för att ge ett fall spridning, men detta ser vi som en sista lösning i ett långt led av åtgärder. Det är för barnets bästa, att samverka med berörda myndigheter än att påkalla medialt fokus.
23 reaktioner på ”Nils”
Min fundering är kan man polisanmäla den här socialförvaltningen för att de inte följer lagstiftningen om barns rättigheter. Jag blir så sorgsen över hur lilla Nils mår idag och hur han ska kunna lita på en endaste människa mer.
Hej
Man kan anmäla socialtjänsten till IVO som granskar fallet och utreder om det gått rätt el fel till.
Mvh Paula
Man kan polisanmäla socialsekreteraren, vi fick det rådet av IVO efter att soc tagit våra barnbarn på felaktiga grunder under 5,5 veckor.
Ann-Sofie
Har det skett någon anmälan till IVO?
Hur har det gått för Nils? Något nytt?
Nej inget nytt vi kan gå ut med just nu tyvärr. MVH LHV
Ja det har anmälts till socialnämnd och IVO vid flera tillfällen
Jag hoppas innerligt att någon myndighet agerat vid det här laget och att Nils får träffa sina anknytningspersoner❤️.
Lilla hjärtat vänföreningen har skrivit till kommunens socialnämnd och kommunfullmäktige och påvisat alla de lagar svensk lagstiftning har, som inte tagits med i socialtjänstens beslut angående om Nils när de skar av alla Nils känner. Vi hoppas innerligt att någon eller några tar detta till sig.
Har det gått bra för Nils? Något nytt?
Processen är fortfarande igång. Advokat Onnela från vår advokatpool har hand om ärendet. Nils har dock inte fått ha kontakt med någon fortfarande.
Tack för svar, då vet jag! Det är så sorgligt att det ska behöva vara så. Tänker på Nils.
Ja det är riktigt sorligt. Farföräldrarna är inte bara nära anhöriga, utan även fd. familjehem, Nils trygga, goda anknytning.
Tänk om man kunde få slippa höra att det är desinformation att Socialtjänsten kidnappar barn.
Må rättvisan segra för Nils och hans anhöriga och må de ansvariga för Nils traumatisering komma till insikt.
Säg till om det finns något vi medmänniskor kan göra för att hjälpa Nils.
Hatkampanjer skadar tyvärr barnen i slutänden och för den delen ett helt skrå. Tyvärr ser vi många gånger i föreningsarbetet hur barn flyttas alldeles för snabbt, utan utredningar eller ett barnperspektiv i ärendet. Lille Nils tänker vi på så ofta när vi arbetar och önskar att han, trots allt som han fått vara med om, kan finna ett bra liv där han är. Som tidigare skrivet arbetar en advokat vidare på att farföräldrarna ska få möjlighet att åtetknyta till Nils. Vi var i Stockholm som senast i förra veckan h os socialtjänstministern och lade fram en skrivelse om bland annat hur närstående såsom mor- och farföräldrar måste få ha rättigheter i sina barnbarns liv.
Om du har tid, ork och lust, finns det alltid plats i LHV för volontärer. Alla insatser, små som stora tas med värme emot.
Hej igen,
Ni får gärna skriva en uppdatering om hur det gått efter att ni lämnade skrivelsen. Tänker ofta på Nils och hoppas att han har det bra.
Hej igen,
I samband med skrivelsen hade vi ett långt givande möte med socialtjänstministern. Som med allt annat, tar förändring tid. Nu inväntar vi vad skrivelsen till socialtjänstministern, samt alla andras remissvar på ”barn och unga i samhällets vård” resulterar i. Parallellt med detta arbetat vi med fler lagartiklar till lex Lilla hjärtat. När vi vet något kommer det att dyka upp i vår feed.
”Socialtjänsten vill flytta Nils då farföräldrarna snart kan anses vara för gamla och fick plötsligt väldigt bråttom.” – Helt bisarrt enligt mig.
I sanning helt bisarrt. Vi ser barnfall där omhändertagna barn långtidsplaceras i familjehem med vuxna i äldre ålder utan att det i planeringen utgör något som helst problem. Vi ser också hur man plötsligt från socialtjänstens sida ändrar sig och rycker upp barnen från sina placeringar med argumentet ”anses vara för gamla”. Då kan man verkligen fråga sig varför barn från början långtidsplaceras i familjehem med vuxna över 60+, återkommande.
Hej Anna,
För information:
Jag skickade in en anmälan till JO i oktober. Jag belyste att vid min kontakt med politikerna i Lysekil för ett drygt år sedan jämför med min kontakt nu i oktober, har inget förändrats. De folkvalda politikerna försvarar rakryggat att det bästa för Nils, på både kort och lång sikt, är att fortsatt isoleras från sina anhöriga, sitt f d trygga familjehem hos farmor & farfar.
Några veckor senare kom svar från JO att ingen utredning kommer att inledas.
Vi är nog många i landet som känner igen systemet. Barn traumatiseras. Anledningen till varför IVO & JO Inte utreder, vid uppenbara felsteg från Socialtjänsten, lyser med sin frånvaro. I de fåtal fall där barnet fått upprättelse och media vill ha myndighetens svar på hur dom kunde göra så fel mot ett barn, så får vi höra: ”Jag kan som du förstår inte uttala mig om specifika fall pga av sekretess”. Punkt.
Lösningen torde vara att myndigheter alltid skall lyssna på barnet. Ett ytterligare förslag skulle kunna vara att en opartisk psykolog, specialiserad på trauma, får sista ordet efter att Socialtjänst beslutat efter sitt eget tyckande.
Usch ja jag blir så arg och frustrerad när barn förnekas rättigheter de enligt lag ska få tillgodosedda, och att sedan utredande myndigheter väljer att inte göra tillsyner när de får all information i knäet. Jag vet att alla ni runt Nils kämpar så in i vassen och jag hoppas, om inget annat, att han en dag ser, hur älskad han var och hur mycket ni alla ville ha tillbaka honom. Det är långt från alla omhändertagna barn som har folk som gör så mycket för dem.
Hur har det gått för Nils?
Tyvärr har vi inte fått några som helst tecken på hur det går för Nils, trots alla påtryckningar.